En minst sagt kaotisk period

Nej, bara nej.

Eller?

Jag är en person som i grund och botten avskyr förändringar, men jag har insett att dessa har varit nödvändiga. Jag står fortfarande vid vägskälet och stampar, men jag har kanske ett bättre hum om vart jag är på väg. Vad jag vill göra med mina ord, och vem jag är som författare. När agenturen som jag var knuten till avvecklades i början av februari var min första tanke att ge upp; jag hade inte riktigt fått grepp om författarskapet, vad jag förväntades göra och hur jag skulle gå tillväga för att sälja in min romantiska och normbrytande fantasy utan att bli allt för på (rädd för att göra fel och göra bort sig, ni vet). E-boken är ett format som ännu inte fått något större genomslag i Sverige och det var många som fortfarande väntade på den tryckta boken. Men när skulle den komma? Förstod jag ens vad jag höll på med?

Det blev en paus.

Däremellan trillade det in några riktigt fina recensioner av Stjärnbärarens önskan, och jag fick också veta att en litteraturkritiker var intresserad av att läsa boken. Herrrrrregud, på ren Ranelidska. Min bok? Mitt litterära experiment? Tankarna har minst sagt snurrat de senaste veckorna. Och för att ”kaosa” till det ytterligare mailade jag iväg en presentation av mig och boken till två litterära agenturer. Stjärnbärarens önskan är nu alltså ute på vift och jag antar att det kommer att dröja ett par månader. Ska bara försöka undvika att kolla mailen var femte minut, haha.

Jag känner mig ändå ganska peppad. Som om jag innerst inne vet att det kommer att bli riktigt bra i slutändan.

⭑⭑⭑

Kärleken mellan Love och Melinde växer fram på ett fint och gulligt sätt, så där att man blir lite fnittrig som läsare.”

Lovisa Wistrand, författare

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Tillbaka till toppen